Carina Kågström Foto Karin Kämsby

Småstadsliv
Verk av Carina Kågström
Sundsvalls museum 29 april till 27 maj




Först flytta ungarna sen dog frugan och nu sitter man här
med frysen full av älgkött, ©BUS 2006 Carina Kågström

Brister ut i gapskratt
Carina Kågströms underfundiga bilder i museets lilla galleri får mig att brista ut i gapskratt. Den milda satiren är träffsäker men hjärtlig. Sett med denna tecknares ögon blir det vanliga och vardagliga fruktansvärt roligt.
Här finns tydliga Härnösandsmotiv men i många fall är berättelser, situationer och tillstånd om inte universella, så åtminstone vanligt förekommande i det nordliga barrskogsbältet.
– Det är viktigt att man kan skratta åt de här bilderna, säger Carina Kågström. Det är inte Härnösand som stad jag vill komma åt, utan småstadsmentaliteten.
Under vintern har hon fått sina bilder publicerade i både Aftonbladet och Dagens Nyheter.
– Det var i höstas jag tog kontakt med dem. Jag hade gjort många bilder i samma projekt och ville få ut dem.
Någon egentlig förklaring till hur hon som konstnär lyckades ta sig igenom stockholmsdominansen har hon inte.

Alla som har sett en björn räcker upp en hand
©BUS 2006 Carina Kåkström

– Eftersom jag tycker att mina bilder passar i press har jag har försökt jobba med press. Jag skickade 20 bilder till Aftonbladet och redaktören sa ”vi tar 18”.
En del av teckningarna på utställningen är publicerade, men inte alla.
– Det ska inte kännas som en repetition.

Samlar på repliker
Till varje bild hör en utsaga, en mening, som också är verkets titel. Det är första gången Carina Kågström arbetar med texter. Idéerna har kommit genom att hon har lyssnat på människor och samlat på repliker.

Mycket hus för pengarna, ©BUS 2006 Carina Kågström

Det uttrycksfulla sättet att teckna människor ger anrättningen en extra knorr. En viss släktskap med Jockum Nordströms fula tecknarstil kan skönjas, men här finns ingenting av dennes kvinnoförnedring och inga collage. Carina Kågströms bilder är till synes hela och sammanhängande. Det trasiga, eller sprickan, tudelningen, ligger i hennes förmåga att få det extremt normala att framstå som någonting fullständigt absurt. Eller tvärtom, hon ser att det absurda har blivit normalitet.
– Nu, vad ska jag göra nu då, frågar hon sig. Småstadsbilderna bygger på utanförperspektivet. Det fungerar så länge jag kan ställa mig utanför och titta på. Men nu är jag inne i Härnösand, vi har bott där i åtta år. Då ät det svårt att behålla utifrånperspektivet.
– Jag leker med tanken att åka till Stockholm och skildra storstan med landsortsbons utanförperspektiv.

Broderar inte mer
Hon är själv en landsortstjej från Veddige i Halland, utbildad på HDK, Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg med inriktning på textil konst. Hon blev klar 1996.
– Jag håller inte alls på med textil längre, teckningen har tagit över. Men jag broderade väldigt mycket på skolan och det arbetssättet, att ta bort och lägga till, passar mig.
Hon har nyligen påbörjat ett projekt med stöd från landstinget och konstkonsulenten i Västernorrland som går ut på att hennes bilder ska visas utanför vanliga konstsalonger i länet.

Varför har man grannar när man ändå aldrig ser dom?
©BUS 2006 Carina Kågström

– Människorna på bilderna är vanliga människor. Jag vill att bilderna ska komma tillbaka till dem och då måste jag gå steget utanför gallerierna.
Carina Kågström är verksam som konstnär, bildlärare och illustratör. Hennes illustrationer kan till exempel ses i boken Biografliv i Västernorrland där hon gjort omslaget och de tecknade illustrationerna.

Karin Kämsby